Klockan är sent. Mumford and sons i lurarna. Känner mig faktiskt lycklig. Ler så fort jag får chansen. Jag har dock svårt att se mig själv ledsen numera. Vilket är bra? Fast man måste få vara ledsen. Bara ibland.

Men vet inte om det är skratten. Alla leenden. Uppmärksamheten. Närheten. Eller att bara ha folk nära, som gör mig så sprallig och full med lycka. Såhär vill jag för evigt leva.

Nu fattas bara en lägenhet! Som jag hoppas på att hitta snart, då blir det flytt och något eget! Eller ja. Ska -troligtvis- bo med Rasmus. Har nog aldrig velat haft något såhär mycket förut. Hejja hejja för livet. Puss!

Jag är så jäkla barnslig. Herre.. Tänker inte ens skriva om gårdagen - var ute med Rasmus och Stoffe -, för jag hade så himla roligt, var avslappnad och kände att dom verkligen går att prata med! Hejja hejja!

Nu ska jag radera alla gamla inlägg, om det inte tar allt för lång tid.. För jag är bakis och trött som ett as.

Hörs när vi hörs'
Har även hittat världens finaste band, går om och om igen i mina -urdåliga- lurar!